Så har jag då äntligen köpt ett nytt stativ och stativhuvud!

Under det senaste året har jag känt att mitt gamla aluminiumstativ och grova stativhuvud från Manfrotto blivit alldeles för tungt att släpa på ute i naturen. Det är rejäla grejor och en fördel med den gamla trotjänaren är att pelaren går att vinkla samt att man till och med kan ställa det i strömmande vatten utan att kameran vibrerar. Så det får hänga med vid macrofotografering och särskilt besvärlig fotografering i svagt ljus.

 

På det nya Manfrottostativet har jag tagit bort mittpelaren helt och hållet och ersatt med en väldigt kort vilket gör att jag kan komma väldigt nära marken och få intressanta vinklar. Särskilt intressant i stadsmiljö. Ett Gitso stativhuvud som är väldigt lätt och har en liten platta som inte påverkar kamerans vikt särskilt mycket. Det gör att jag kan låta plattan sitta kvar också när jag använder enbart kameran vilket känns praktiskt.

 

Den totala vikten har minskat från 3,35 kg till 1,9 kg. Nästan en halvering. Nu ska det bli roligt att ge sig ut i naturen igen! 

I våras var jag ute på en fototripp med husbilen till Grebbestad. Här finns ett naturreservat kallat Tjurpannan vilket är väl värt ett besök. Naturen är ännu kargare än vad man normalt tänker sig i bohuslän och anledningen kan vara att detta är en av de få platser på fastlandet där skagerack har fritt tillträde. Det finns alltså ingen skyddande skärgård.

När jag fick höra talas om att det skulle bli stormvindar väcktes mitt intresse och jag gav mig iväg.

Redan på ditresan märktes att det skulle bli rejält blåsigt. När jag körde med husbilen över broarna vid Uddevalla krängde den ordentligt och det gick inte att hålla högre hastighet än ca 70 km/tim. Vindstrutarna stod rakt ut vid brospannet till Uddevallabron.

Väl framme begav jag mig mot reservatet på cykel eftersom det är en bit från campingen.

 Ryggsäck, packväskor och med stativet fastsurrat vid pakethållaren.
Det finns en liten väg inne i reservatet som leder fram till några fiskestugor som gör att man når nästan ända fram. Biltrafik är förbjuden.

Klockan var nu fem på eftermiddagen och jag var ensam på plats. Vinden var så hård (ca 25 m/s) att det var svårt att ta sig fram. Jag fick gå och hela tiden se till att en fot var i marken. Att hoppa ner från något var inte att tänka på. det hade blivit en okontrollerad landning.

Att ställa ifrån sig stativet var inte heller att tänka på, det hade blåst iväg. Vid fiskeläget hade jag monterat mit 24-70 mm objektiv som tur var. Att byta objektiv var omöjligt för det yrde små saltdroppar i luften och de hade genast letat sig in till sensorn om jag försökt byta. så jag fick hålla till godo med detta.

Som synes på de bilder jag lagt upp i galleriet så var det en solig eftermiddag/ kväll. Ett väder som jag vanligtvis inte tycker speciellt bra om i fotosammanhang men här passade det bra. Gick omkring och fotade fram till niotiden på kvällen då jag kände att det var bäst att bege sig hemåt. Ville inte råka ut för någon olycka i det stormiga vädret på okänd mark när jag var där helt ensam. Ääven om jag inte fick de där åtråvärda "blå" fotografierna efter solnedgången så är jag ändå väldigt nöjd.

Det var en stor upplevelse att få möta havet när det är så här vildsint.

 

Föjande morgon när jag stiger upp är allt stilla. Stormen har dragit bort och när jag trampat tillbaka till Tjurpannan är allt helt annorlunda.

De stora vågorna är borta vilket förvånade mig. Jag trodde att dyningarna skulle vara kvar längre. Nu var det mer människor i rörelse och jag talade lite med några andra fotografer som också fascinerades av platsen. 

Fick till ytterligare några bra bilder innan jag packade ihop och åkte hem med ett lätt vindrufs i håret.   

I lördags fick jag syn på ett väldigt märkligt arrangemang.
På motorvägsgenomfarten i Borås har vägverket försökt skapa en vackrare väg genom staden. Det blev väl sådär. Med raka linjer blev resultatet närmast som en forna tiders barockträdgård.
Det är nog ingen bra idé att låta ingenjörer leka trädgårdsmästare.

 

Vi tror vi kan kontrollera allt samtidigt som klimatet långsamt ändrar sig. Värmen smyger sig på och bränner sönder allt. Men på ytan råder ordning.

Kolla gärna in mitt foto som ligger i galleri "staden".